Handarbetet
Om t-shirts, långsamma processer och att härda ut
Jag älskar tyvärr vita t-shirts med tryck. Alltså älskar. Har på mig i princip varje dag. Gärna med ett konstmotiv eller en text jag bokstavligen kan brösta. Det är en helt klart töntig nisch vilket märks på hur sådana marknadsförs, bara uttrycket “t-shirt med attityd” på olika klädsidor ger mig skamsköljningar.
Att Victoria Beckham däremot hade på sig en tshirt i en reklamfilm med sitt eget citat från Beckham-dokumentären på Netflix kändes bjussigt - förutom faktumet att nyproducera ännu mer kläder. Jag får dock skamsköljningens mamma när jag ser t-shirts med “feministiska budskap” från stora klädkedjor.
Vänster bild: t-shirt från Everpress. Höger bild: min variant på den designen. (låttext från Brad Brooks “Happy pills”.)
En ännu större skamsköljning (skamsköljningens… mormor?) får jag av att tänka den fabriksarbetare som behövt sy och trycka dessa “stärkande budskap för kvinnor” för mindre än en minimilön i en byggnad som förmodligen inte borde beträdas enligt byggnadsregler. Längden på arbetspasset vågar jag knappt tänka på.
Det finns ingen feminism i att en designer vill få in en tuff feminist-tshirt i en kollektion och skapar ett tryck där det står “Feminist” som sys upp av underbetalda arbetare under deras 12 timmars arbetsdagar. Inte ens om du är Beyonce, men förhoppningsvis tillverkas inte hennes märke Ivy Park i sweatshops längre.
Så jag gör mina egna. Tar från min egen garderob, får från någon annans garderob eller köper secondhand. Broderar landskap och ord jag kan brösta, absolut. Och är det ens ett feministiskt budskap om du inte gjort det själv? Eller att via handarbetet lyfta fram en annan syrra? Om något av mina gudbarn skulle skriva “tjejer är best” med krita på en av mina t-shirt hade jag burit den med stolthet pga:
1. ungens första kläddesign,
2. det mångbottnade budskapet i tolkningen att tjejer är bestar, samt
3. mer användbart än barnets egengjorda armband med pärlor som fastnar överallt.
T.o.m Victoria Beckham lyfter något världsfrånvänt hon sagt som blev kul pga att hon bröstar det på en t-shirt, även om hennes man fick dra det ur henne.
Jag ser det handarbete som pågått i generationer som en rikt feminin handling - omtanken i ett par stickade sockor, minnen bevarade i lapptäcken och det cykliska i att använda utslitna kläder till att väva mattor. När återanvändning var ett sätt att leva men inte fanns som begrepp. Kanske för att det fanns inga andra alternativ, men tänk om dom vetat att deras sätt att återanvända var föredömligt idag.
En annan sak som hör till handarbete är dess dominering av kvinnliga utövare och SURPRISE - därmed dess negativa konnotation i ett patriarkat. Vilka associationer får man av ordet syjunta?
Det för mig in på detta: Som språkvetare tycker jag det är intressant att ordet “gossip” kommer från det äldre engelska ordet “godsibb” som kunde både betyda gudmor eller person som närvarade vid förlossning, utöver barnmorskan. Ordet omfattade alla kön men som i relationella sammanhang avkodas som nära relationer mellan kvinnor.
Kvinnor i grupp som handarbetar och samtalar. Ett separatistiskt sammanhang där man kunde berätta vad som egentligen pågick. Ni kan aldrig ana vad patriarkatet kände inför det scenariot.
Eller JO, det kan vi eftersom #MeToo hände.
Jag uppskattar detta klipp om att “Gossip saves lives” från den amerikanska TikTok-kreatören MaryJanes (@itsthemayoforme) projekt "My Sandwich, My Choice". En serie där hon använder uttrycket/konservativa skämtet "make me a sandwich" för att göra mackor åt sig själv samtidigt som hon diskuterar aktuella ämnen om sexism och USA’s politiska krig mot reproduktiva rättigheter.
Jag tror inte det är en slump att jag och många andra just nu dras till ett kreativt skapande med händerna. Den typen av processer som får ta tid, som blir bra om dom görs noggrant. Drejning, bakning och olika former av handarbete blir populärt på nytt för att behovet av dem just nu blir påtagligt. När omvärlden är extra jävlig och hjärtskärande orättvis kan jag hjälpa min hjärna (ibland, ibland inte) att härda ut genom att arbeta med händerna och komma ut ur mitt eget huvud en stund. Broderiet är något jag har direkt kontroll över och jag ser direkta resultat i motsats till klimatet, våldet och utrikespolitiken.
Jag tror också att generationer av kvinnor använt liknande coping-mekanismer för att stå ut, i olika grad av nödvändighet. Eller så tänker jag på dem - äldre kvinnor från svunna tider - för att jag önskar mig en farmor som kan berätta om ett längre perspektiv och berätta hur jag ska göra. Och då menar jag både ifråga om hur jag gör broderistygn och vart jag ska ta vägen.