Holistisk mediadiet
Om mat och media som energier vi bör välja med omsorg och intention
Jag tappade hakan när jag läste forskningen om att vatten kan påverkas av våra intentioner och känslor. Tänkte direkt på att mat innehåller vatten, och lär därmed inte vara uteslutet från att påverkas av sammanhanget vi intar den i, t.o.m vilka ord det få höra. Summa summarum: intentioner är energimässigt väsentliga + ät bara tillsammans med personer du gillar?
Jag behöver öka min medvetenhet kring när, hur samt mängden minuter av nyheter jag konsumerar och hur det påverkar min sinnesstämning. Intentionen är att förvalta min egen energi bättre för att orka i ett längre perspektiv. Att se hur det påverkar mig och om jag eventuellt kan påverka andra.
Vi är alla medvetna om att vi bör tänka på vad vi konsumerar i mat-/ shoppingväg eftersom det påverkar oss och planeten på allomfattande sätt på cell- och energinivå. Du är vad du äter osv. Men också - du mår som du konsumerar och det inkluderar nyheter. Vad vi väljer att ta in/köpa/lyssna på m.m. säger något om oss.
(Man kan säga vad man vill om Chopra men här var han något på spåren.)
När jag tagit upp mina tankar om det - vikten av intention inom sin konsumtion - i olika vänkretsar är reaktionerna mycket olika. Ju mer andliga de är desto mer förståelse uppvisas för mitt påstående. Några icke-spirituella visar också förståelse och då är det främst dem som har erfarenheter av att varit utbrända, deprimerade eller skadade. Dvs varit i kontakt med något ömtåligt och sårbart inombords som skapar ett före och ett efter.
Till dom andra önskar jag att jag kunnat replikera något i stil med “being overly negative is also delusional”. Eller vad nu en svensk översättning blir.
Jag menar att media, nyhetsmedia i synnerhet, kan påverka vårt allmänna mående i längden och nyhetschefer har enorm makt om vår uppmärksamhet. Om nyhetsmedia just nu vore en person vore det en som är riktigt jävla deprimerad men regelbundet traumadumpar på sina vänner istället för en terapeut. Och jag har aldrig mött en deprimerad person med en rimlig analys av omvärlden.
Från och med nu kommer jag som sagt att vara mer mindful om vad, var och när jag konsumerar det. Inte bara nyheter. T.ex kom jag på mig själv med att känna en brutal hjälplöshet och frustration. Sen tittade jag på mobilen och förstod att det förmodligen berodde på att jag lyssnat på en krimpodd om ättikafallet i flera timmar. Inte särskilt näringsrikt.
En specifik fråga verkar förekomma hos många coacher inom personlig utveckling, förmodligen för att få klienter att tänka bortom omedvetna fokus på hinder och begränsningar - “vad skulle du göra om du visste att du inte kunde misslyckas?”. Hjärnan vill hålla oss trygga och försöker alltid tänka ut hur och när. Det kan vara obekvämt att våga tänka att en situation kan lösa sig till det högsta bästa för alla.
Att vilja hänga med i nyhetsflödet och parallellt leva i ett nyhetsklimat där allt är baserat på Vad är det värsta som hänt idag är att lägga en våt filt över att våga hoppas eller våga förvänta sig något positivt. När nyheternas intro går igång kommer jag på mig själv med att hålla andan. Jag väntar på hur ont det kommer göra att få veta att barn fortsätter dö i krig och gängskjutningar. Min hjärna kidnappas in i att ha rädsla top of mind.
Och - om jag vill lyfta ett annat problem eller ett positivare fenomen blir det ändå bedömt i relation till relevans jämfört med senaste nyheten om gängproblematiken eller krigen, både i mitt huvud och när jag samtalar med andra.
Här är ett exempel på en annan kidnappad hjärna (översta kommentaren):
Rädsla blockerar min förmåga att ta in något annat, ha flera tankar i huvudet samtidigt eller sätta en rimlig intention av hur jag ska ta in det jag hör. Varför skulle jag prata om peppen av framstegen inom biologisk mångfald eller medicinska framsteg när folk är livrädda att deras port ska sprängas. Hur ska man ta in långsiktiga miljöfrågor när man nyss sett bilder på döda barn. Att ge något annat utrymme upplevs som att vara kall. En sorts whataboutism som rangordnar mest hotfullt högst upp.
Observera att det inte är synd om mig och min kidnappade hjärna. Jag skulle bara vilja inkludera fler inslag; att nyansera nyhetsbilden om vad som sker i vår omvärld - för att vara ensidigt negativ ÄR också en form av falsk föreställning.
Jag pausar krimpoddarna ett tag. Tills jag vet att jag är på en mental plats där jag kan ta in det, oavsett ämne. Being overly negative is also delusional kanske får bli ett nytt broderi. Medan jag skickar goda intentioner till vattnet i mitt glas.