Soft Girls, jag hör er
Att ge oxytocin, ett långsammare tempo och allmän girl joy högre status
Till skillnad från tradwives så är soft girls-estetiken något jag välkomnar, förutsatt att det inte bara är en estetik.
Tjugoåriga tjejer väljer en tillvaro som soft girls. Det medvetna valet att sakta ner tempot - att kunna välja bort stressen i att ha mycket att göra. Att se igenom att stressen imiterar känslan av att vara viktig och förankrad. Kanske även sluta högprestera på ett jobb som inte ger vare sig den ekonomiska, sociala eller karriärmässiga tillfredsställelse man ville ha från början.
En sorts quiet quitting men med fokus på att göra sin fritid så vacker, meningsfull och själsligt berikande som möjligt. Äntligen, känner jag.
Jag upplever att tradwives och soft girls blandas ihop. Den distinktion jag uppfattat är att tradwives jobbar oavlönat som hemmafruar på heltid (och är gifta + heterosexuella snälla rara) för att också vara poster girls för konservativa könsroller; att tradwives i princip ska sköta hushåll och samtliga barn i ett hem med endast en inkomst. Om hon inte gör SoMe-karriär. En strävan mot att leva i ett lugnare tempo men som faktiskt låter ganska hetsigt?
Soft girls omfamnar och ger sig hän åt det som är feminint kodat. Inget tyder heller på att de inte har en inkomst, något kontor framgår bara inte i deras flöden. Kanske är det också performativt, ett chill pixie dream girl-lajvande. Men att unga tjejer vill skapa och romantisera sitt liv med ett långsammare tempo och lägga sig på solvarm mossa i skogen och andas. Älskar det så mycket. Även fast det har en mörk baksida.
I DN från 8 mars chattar Marielle Sterner från Gen Z Consulting med läsare om fenomenet soft girls existens. Hon beskriver dess faktorer som trötthet på överarbete, framtidspessimism och en känsla av bristande kontroll inför den. Att ha sett på när ens mamma bränt ut sig och kanske också upplevt utbrändhet själva. Sterner skriver “Vad är meningen med att slita ut sig på jobbet när man ändå inte kommer ha råd att köpa ett hus och när bara de redan rika blir rikare? När 99% av allt riskkapital går till män?”.
Återigen, många som blandar ihop en tjejgrupp med tjejgrupp och att det mest går att kopplas till ekonomi:
Jag får känslan att soft girls tar balansen för arbetsliv och fritid + kroppen och psyket till nästa nivå. Att som en cyklisk person sätta ner foten och dra en gräns för en livsstil designad för män av män, kunna leva mer i kroppens ebb och flod.
Och det estetiska hjälper hjärnan i detta. Att se till att ens omgivning matchar det lugnare tempo man vill leva i; att träna, klä sig, inreda samt vårda sina hobbys och relationer på ett sätt som främjar oxytocinet. Att ta sin glädje på allvar om man så vill.
Att iklä sig hyperfeminina kläder gör något med en. Du rör dig på ett annat sätt. Att bygga sitt hem till ett varmt, mjukt och ombonat space. Blommor och rosetter, inte antingen eller. Ett boning som inbjuder till att läsa, mysa, meditera eller bara vara. För egen del tänker jag att det är vad ett hem är till för. Att komma hem till sig själv och tanka med den energi du vill ha.
Och just att unga tjejer inom soft girl-trenden i tystnad står upp för feminint kodade intressen. Jag tänker på det faktum att växa upp som tjej och lära sig att det du värdesätter har inte en särskilt hög status i samhället, hos jämnåriga killar eller på marknaden. Och fine att tycka det, men samtliga låter dig få veta om det.
Att dina (och då jag menar mina) intressen - ridning, voltige, gymnastik och dans - alltid sågs som lite gulligt och på låtsas. Och det var ibland gulligt, men allt var meningsfullt och på riktigt. Gulligt och meningsfullt nämns sällan i samma andetag. Jag vet inte hur många gånger jag fick frågan från föräldrar och ledare varför det inte är några killar i den aktuella gruppen och hur ska vi göra för att dom ska vilja vara med. Vad ska en nio-/elva-/trettonårig tjej svara på det? Hon får frågan för hundrade gången och lär sig att ledare tycker att 12 tjejer och en kille är en bra blandning. Det var först när min kompis Emmeli satte ord på det i vuxen ålder: “Minns du när man lärde sig att en grupp med bara tjejer inte är en komplett grupp?”.
En av hästarna i stallet blir din (jag menar min) favorit. Du sätter dig upp på 400 kg hästkraft och driver djuret över hinder och det kastar av dig i skogen. Du sätter dig upp igen och fortsätter, något omskakad men det är en självklarhet. Samtidigt är hästen din lilla älskling, som du alltid vill ta hand om och gosa med. Och det är den enda sida andra verkar se och döma ditt intresse utifrån. Som att det inte vore en fullständig anledning i sig att vilja vara i stallet - känslan av en häst som nästan slumrar till mot din axel när du kliar den bakom käken.
Jag ser tjejer i 14-15 års åldern på tunnelbanan. De skrattar åt något och deras skratt bubblar ur kroppen tills de nästan skrattar ljudlöst. Jag minns den känslan och jag känner att det var länge sedan jag skrattade på det sättet. Att gå upp i det otämjda skrattet med en nära vän i en ålder när allt kan bli pinsamt och roligt på samma gång. Endorfinpåslaget, värmen i hjärtat och vänskap som stärktes i realtid.
Jag får en förnimmelse av kroppsminnet att skratta så med min kompis Bea och får samtidigt minnet av våra killkompisar i klassen, vår lärare och våra pappor som uttrycker sitt missnöje trots att vi inte stör någon. Att våra höga skratt helt enkelt irriterar dom. Vem hade lärt dom att känna så?
Att tjugoåriga tjejer idag istället vill förstärka de feminina uttryck som känns meningsfulla för dom, det känns som en retroaktiv seger även för mig utan att jag kan formulera exakt varför. Att de tar sin glädje på allvar. Som att jag blir glad att dom sett igenom något.
Jag hoppas som sagt att det inte enbart är en estetik, men förmodligen går fashiondelen av soft girl-eran över lagom till maj. Precis som girl boss-eran, Barbiecore, mermaidcore och Y2K så småningom. '
Jag hoppas dock att den förankras tillräckligt mycket att dess generations utövares sjukskrivningar och utbrändheter åtminstone halveras.
Att soft girlsen satte fokus på oxytocinet samtidigt som det hörs porlande skratt från tjejgrupper och allmän girl joy erhöll högre status. Äntligen.
